Jag vaknade upp febrig och inte allt för välmående. Trött från resan, dålig sömn och lite näring tänkte jag. Det sista jag ville var ju att bli sjuk i ett flyktingläger i öknen.
Min mage mådde inte heller så bra och medan jag bakantade mig närmare med hålet i marken som skulle bli inte bara min toalett utan även min närmsta vän de kommande dagarna så slamrades det med koppar och glas i köket samtidigt som resterande del av gruppen stressade med att få isig frukosten innan vi skulle ta oss iväg.
Upplägget för dagarna i flyktinglägren, var att försöka hinna med 1-2 studiebesök per dag. Ofta på organisationer eller eldsjälar som drev något projekt. Äta lunch och middag hemma hos familjen och att på tisdagen springa Marathon.
Efter första vändan till hålet i marken bubblade min mage. Jag slängde i mig en alvedon, tog en brödkant och gick ut för att se hur vår boplats såg ut på dagtid.
Att vakna upp och se huset, omgivningen, sanden, öken, lerbyggnaderna. Katterna, getterna, solen och bilarna gav en känsla som är svår att förmedla. Men kring det sanddamm som yrde i luften, för det blåste ganska bra denna dag. Så kunde jag nästan känna en lukt av tidslöshet.
Vi satte oss i en av de 2 jeeparna som hade kört oss in i lägret kvällen innan och lät våra chaufförer Ali (som vi under en veckas tid trodde hette Eli) och Said köra oss till utkanten av lägret för att där besöka ett projekt som jobbade med att genom experimentell hydroponisk odling försöka kunna bruka öknen till att skapa växtlighet.
Projektet som officiellt går under namnet “Revolucion Hypopondica Saharaoui” drivs av Talab Brahim som förutom att vara en klimat och miljöaktivist även är en utbildad ingenjör inom agrikultur.
länk till facebook –> https://www.facebook.com/HydroponiaSahraoui
I projektet odlades pumpor, sallad, gurka, tomat, squash och försök till att få ett självnärande ekosystem där fiskodling var en av grundstenarna i att kunna skapa näringsrikt vatten som cirkulerar mellan odlingslotterna.
Enligt Talab så krävdes det att jorden pga av sin stora mineralhalt och salthalt behöver destilleras och sköjas helt, upp till tre gånger innan det går att få ett fruktsamt försök till odling.
För Saharawi folket så kommer inte agrikultur naturligt. De är ett kringresande nomad folk som i alla tider fökt molnen efter jakt på nederbörd. Att behöva anpassa sig till att vara fast i öknens hårda klimat utan att varken ha kunskap eller möjlighet till att odla har gjort att de är helt och hållet beroende av humanitärt bistånd och proviants.
Efter ca 2h i projektet, samtal med Talab och hans bror. Blivit bjudna på en traditionell tecermoni och spenderat våra första timmar med att förstå hur ofantlig öknen är, hur kargt det är och försökt förstå hur människor lyckats överleva här så åkte vi tillbaka till huset. Min feber var tillbaka och den alvedon jag hade tagit var som bortblåst. Istället mådde jag sämre och sämre. Min mage och jag var inte sams och när vi kom tillbaka till huset gick jag efter att ha tagit oss upp på en kulle för att få utsikt över lägret och la mig.
Situationen blev till det värre, jag blev sämre och fick springa som en jojo mellan sängen och toaletten de stunder jag var vaken. resten av gruppen åkte in till den lokala marknaden och för att hämta nummerlappar till maratonloppet som var bara två dagar bort. Hur skulle jag klara av att springa när jag mådde så här? Jag försökte vila men blev så fort jag var nära på att somna påmind om att jag behövde ta mig till toaletten.
Att ha diarré och feber hemma i Sverige är inte det roligaste. Att ha det i ett läger i öknen hemma hos en främmande familj du inte känner. Med en toalett som är ett hål i marken och toalettpappret består av en hink med vatten är än mindre roligt.
Medan övriga gruppen verkade vara friska och på glatt humör mådde jag illa av lukten från linsgrytorna, salladen, brödet, kakorna, juicen, kaffet och allt som serverades. Och bara tanken på att äta gjorde att magen protesterade.
Jag kastade in handduken. La mig tidigt, proppade i mig ett par ipren för febern och tabletter för tarmbalans av märket dimor. Tyvärr gjorde det väldigt lite skillnad. Resten av natten spenderade jag mestadels på toaletten. Försökte sova till och från men kan inte ha fått mer än någon timmes sömn sammantaget. Dag 2 i lägret bjöd på en riktig utmaning.
