För nästan ett år sedan befann jag mig i flyktinglägrena utanför Tinduf i västra Sahara öknen. Där sprang vi 42 svettiga kilometrar genom Sahara öknen. Sprang för att uppmärksamma ockupationen av Västsahara och de flyktingar som bor i flyktinglägren ute i öknen. Sprang för att väcka medvetenheten och för att samla in pengar till flyktinglägren.

Resan från Sverige arrangerades av Emmaus Stockholm. Syftet och tankarna kring varför det är viktigt att uppmärksamma situationen fångades dokumentärt i filmen “Sand, tears and joy” av Celia Sanchez Valladares. Och finns nu att se via Emmaus Stockholms youtube kanal. (klicka på videon nedan eller länken här)

Att se videon väcker många minnen, känslor och reflektioner. Det är fortfarande en bortglömd konflikt. Folket bor fortfarande i öknen utan möjlighet till självförsörjning och världen vänder dem fortfarande ryggen med tystnad. Att leva som de tvingas leva. Det strider inte bara mot internationella lagar, utan också mot alla humanitära aspekter och koder av solidaritet, moral och etiska regler.

Med situationen kring covid-19 pandemin är lägren nu mer isolerade än någonsin. Bristen på riktig sjukvård är total. Till råga på allt så har konflikten trappats upp då “eld upphör avtalet” brutits. Saharawi folket behöver oss mer än någonsin. Vill du göra en skillnad? Gå in på den officiella Sahara marathon sidan för att läsa om vad du kan göra.

#saharamarathon #runforfreedom #saharawi #run #running #sahara #runner #marathon #refugees #maraton #maratona #saharaui #referendumnow #freesahara #saharamarathon2021 #emmausstockholm