Så är jag hemma i Sverige igen. Tillbaka från underbara Grekland. Man kan säga mycket om detta land men det finns i mitt hjärta. Folket, kulturen, maten, musiken, historian, nattlivet och smältdegeln av alla kontraster och uttryck. Här hittar du allt, lite varstans, bara du vågar leta. Thessaloniki, Grekland. Vilken vecka det blev ändå.Det blev sju snabba, intensiva och mycket givande dagar. Med allt från födelsedagsfirande till löpträning, upptäcksvandring, ölprovning, arkeologiska skatter, marknader och utflykt till de varma källorna i Pozar, Loutra.
Just utflykten till Pozar blev en ganska rolig historia… här får ni den.
Planen var att besöka de varma källorna i Loutra, Pozar. Något som på bild åtminstone såg helt fantastiskt ut. Jag hade dammsugit internet efter billigaste sättet att resa dit och till slut lyckats förstå att buss + buss + taxi = absolut smidigaste sättet att ta sig dit. Och att det skulle gå på runt 30€ per person. Då steg vår Airbnb värd in och erbjuder oss att låna hans bil. Det är bara att ta den tanka och åka helt gratis, sa han…WOW tänker jag och går självklart med på den dealen.
Tanken är att komma iväg tidigt på tisdagsmorgonen. Faktiskt redan kl. 08:30. Men riktigt så fungerar inte saker i Grekland. Så inte tidigare än kl. 10:00 hoppar jag upp där bak på den slitna vespan och åker genom ett trafiktätt förmiddags Thessaloniki. Förbi vita tornet och vidare längs hamnen till den parkerade bilen.
Att jag är otroligt tacksam över vår värds gästvänlighet går inte att styrkas nog men att beskriva bilen vi skulle få låna utan att dra på smilebanden är ändå rätt svårt. Det fanns så många detaljer som utmärkte den. Förutom bucklorna, reporna, de fasttejpade och spruckna sidospeglarna. Listerna som satt ihop med tvinnad ståltråd så fanns det även utrymme för fantastiska innovationer inuti. Som, fastlimmade kopphållare och dit skruvad mobilladdare mm.
Det tog oss tre flaskor olja, påfyllnad av bromsvätska, kylarvätska samt en tur till en verkstad. Då kylaren läckte, innan vi äntligen var på vägen och brummade fram längs de våriga vägarna i norra Grekland.
Solen sken, fåglarna kvittrade, luften doftade vår, mobilhögtalaren pumpade grekisk musik (nej bilradio var att glömma). Och poliser omringade vår silvriga Alfa Romeo, årsmodell okänd, som hökar när vi blev stannade vid vägkanten.
Scenen som utspelade sig när 8 fullutrustade poliser som såg ut som om de var hämtade ur nån DEA/S.W.A.T film mer eller mindre stormade bilen och ropade ut oss. Är så här i efterhand lite rolig. Medan de genomsökte bilen, frågade vart vi kom ifrån, visiterade oss efter knark och pengar så hann vi även bli utfrågade om vem som ägde bilen… och där stod vi och visste knappt vår adress och sannerligen inte vår värds efternamn.
Jag tror inte de blev särskilt kloka på våra svar som var lite förvirrande och otydliga och när de sa att de stannade bilen för att den såg konstig och suspekt ut så kunde jag inte mer än titta på bilen, nicka och hålla med, vilket fick den ena polisen att börja skratta. Vi blev släppta utan att de varken kollade våra id-kort, körkort, frågade efter pass eller bilens papper. Så vi fortsatte att köra ytterligare 20min tills vi kom in i Pozar, Loutra. Ett fantastiskt fint naturområde med små vattenfall, berg och skog. Vi gick runt ett tag. Tills vi till sist hittade vad vi var ute efter. De varma källorna och baden.
Vi betalde de 2€ som det kostade. Bytte om i en av de små hytterna och slängde oss ner i det varma vattnet. Det var en pool på 4×10 meter och från en bergskant föll tre strålar med varmt vatten från de naturliga källorna rakt ner i poolen. Vid sidan om fanns ett annat vattenfall som inte var från de varma källorna utan tvärtom… iskallt.
Vi slappade gansak bra i det varma vattnet. Hoppade ur och ställde oss i det iskalla vattenfallet några nanosekunder innan chocken kom och så hoppade vi tillbaka igen. Allt som allt så var det absolut värt det. Tiden för när vi var där dvs. januari gjorde även att det var lugnt och tomt på turister. Efter nån timmes bad. bytte vi om och slog oss ner på en närbelägen taverna.
Med fårost, grekisk sallad och röror sprutande ut ur våra öron så kände vi oss belåtna och tackade Pozar för sin gästvänlighet. Innan vi begav oss tillbaka till Thessaloniki i vår nu så kära Alfa Romeo som hade ännu en överraskning till oss. Den läckte olja. Men vid det här laget var det nästan väntat och inget att göra åt.
Vi gled in i Saloniki igen och cirkulerade några varv kring gatorna vid Macedonian palace innan vi hittade parkering i smeten av 100 andra parkerade bilar och en stor skylt där det tydligt stod att parkering var förbjuden.
Jag har filmat och fotat en hel del från veckan i Grekland och vi får se hur jag lägger upp allt. Om jag klipper ihop det till dagar eller en kortare video på 7-10 minuter. Jag ska suga lite på den karamellen. Men nått kommer komma upp relativt snart. Just nu är det mycket med Sahara Marathon som gäller och jag måste faktiskt prioritera det. Men så länge får ni några bilder här.
