Jag är inne på vecka 3 av mitt friår. Det har alltså mer eller mindre varit 21 dagar där jag har tagit livet i mitt eget tempo. Där jag inte behövt stressa upp och iväg till en arbetsplats på morgonen. Där jag kunnat bestämma mina egna arbetstider. Där jag fått mer tid till att umgås med min son. Där jag haft tid att reflektera över min ekonomiska situation, skapa nya arbetsmöjligheter och kunnat fokusera på min träning och hälsa.
Fortfarande frågar många mig vad jag ska göra sen. Notera att väldigt få frågar hur det går… “Vad ska du göra sen” är frågan. Som om detta året är en väntsal eller en transportsträcka till vad som ska hända efteråt. Och det sticker i mångas ögon att man slutat att vänta.
För helt ärligt så förstår jag allt med vad pension och sparande betyder men de allra flesta verkar inte förstå varför jag tar mitt friår nu. Men det är ju nu jag har möjlighet att leva. Varför ska jag gå och vänta på “bättre dagar” när jag är äldre? Kommer de ens att komma? Min stora rädsla är all ångest jag kommer att ha över sakerna jag inte gjorde när jag hade möjligheten att gör dem. När jag inte kan klättra uppför berg, se mig om i världen eller vandra i dagar, för att min kropp inte håller längre.
Varför är det så tabu för oss människor att inse att vi alla kan dö imorgon? Det är ingen morbid bild av verkligheten utan bara en realism av hur livet ter sig. Så är det väl bara ren idioti att gå och vänta på att leva när alla förutsättningar finns nu?
Om jag ska reflektera över vad som varit svårast hittills så här 21 dagar in på friåret så så är det förvånansvärt nog ändå att skapa nya rutiner. Att helt ställa om sig från att ha jobbat som en klocka. Vakna -> jobba -> hem -> laga mat -> slut! Den biten som inte finns längre. När du hoppat av hamsterhjulet är allt upp till dig och du måste strukturera dina dagar på ett helt annat sätt om du inte vill bli en soffpotatis.
Det är väldigt lätt, för att inte säga bekvämt, att leva efter ett schema som någon annan dikterar. Visst gör du småval som sätter kursen lite hit och lite dit. Men i det stora hela så hamnar du på samma plats och det slentrianmässiga hamsterhjulet fortsätter snurra.
Dessa dagar som varit nu har varit helt annorlunda. jag har behövt skapa helt andra rutiner och det är krävande. Särskilt för någon som har massor med tankar hela tiden och vill göra allt samtidigt. Det blir ett pussel att plocka ner bollarna och göra något av dem.
Men dessa 21 dagar har även öppnat upp mer möjligheter än någonsin. jag har startat nya samarbeten, prövat på nya saker, lyckats att få in pengar på sätt jag aldrig tänkt på innan, mått mycket bättre, ätit mycket bättre, tränat mycket mer och utvecklats en hel del. I det stora hela går alla bitar väldigt bra. Det enda som skaver lite är att det tar tid. Jag vill helst vara där jag är i morgon redan igår.
Nu väntar en helt ny vecka full med möjligheter och utmaningar. Till helgen åker jag till Grekland och testar på att jobba från ett helt annat land för första gången. Det ska bli riktigt spännande!
Läs om vecka 2 av mitt friår – “en vecka utanför hamsterhjulet”
