Helgen lider mot sitt slut, det är söndag och många suckar djupt över att en ny arbetsvecka närmar sig. INTE JAG, jag älskar söndagar!
Söndagar är en dag som jag delvis använder för att vila upp mig. Men även för att komma igång med ny härlig energi. Det är en dag utmärkt för att träna och strukturera upp veckan. Få tid till nya spännande sociala möten och framförallt för att sätta i gång med veckans planering.
Jag skrev rakt upp och ner i mina sociala nätverk för en tid sedan, då jag ifrågasatte det orimliga med att leva för helgen. Och hur det i praktiken innebar att du är missnöjd med majoriteten av ditt liv och endast verkligen lever som du själv vill 2/7 av din tid.
Det mottogs med blandad respons. Många tyckte det var väl värt att reflektera över. Några tog illa upp och en del hörde av sig i frustration över att jag inte förstod hur livet ser ut för dem.
Och må så vara att vi alla har rätt till att tycka vad vi vill kring detta. Men en sak vill jag få sagt…
Varje fredag är det samma visa. Mitt sociala nätverk överfylls med memes och statusuppdateringar. Som alla glatt påvisar hur fantastiskt det är med att det äntligen är fredag. Vänner ringer och spelar in rösmeddelanden eller videos. Där de högt skriker om att nu är det banne mig äntligen helg. Och på söndagar är det samma visa, fast åt andra hållet och fyllt med ångest.
Är det inte lite skrämmande? Det verkar ju som om vi befinner oss i nån slags gruppsykos där helgen över allt annat är helig. En tid i veckan där drömmar uppfylls och alla är lyckliga i någon slags fluffig rosa dimma. …Så är det naturligtvis inte.
Men om vi nu låtsas att det är så, att den rosa fluffiga dimman vi kallar helgen finns… Är det då inte bara ett kvitto för hur otroligt missnöjda med vår vardag vi verkligen är?
Våra jobb? Våra rutiner? För att inte säga hur vi lever och majoriteten av våra liv? Vi spenderar trots allt 5/7 vår vecka på jobbet (71%) . Och i utbyte får vi den lön vi säljer vår tid för. Samt i de flesta och i bästa fall, 5 veckors semester en gång om året. Då tanken är att vi ska vila upp oss för orka stå ut med resten av året. Men det är söndagsångesten vi gnäller över.
Missförstå mig inte här. OM du som läser detta trivs med hur det hela är uppbyggt och inte skulle vilja byta ut arbetsvecka, helgen och allt därtill så är det helt fantastiskt. Och du ska självklart fortsätta med det. Men för alla er andra som klagar. Och för alla er som högt och synligt firar helgen men sörjer måndagens återkommande undrar jag. “Varför fortsätter ni?”
Det finns egentligen bara två val. Stanna kvar eller gå vidare. För den som är lite småfeg finns även ett tredje val. Och det är att försiktigt börja flörta med arbetsförmedlingens jobbannonser och se sig om efter något nytt.
Jag lämnar det där. För nu är det dags att återgå till planering och att njuta av min söndag. För snart är det dags för ännu en fantastisk vecka fylld med nya utmaningar, energi, möten, produktivitet, idéer, middagar, sociala sammankomster och träning.
