Varför går tiden alltid som snabbast när den behövs som mest. Det är början av december och dagarna flyger förbi. Tanken är att vara i fas med så mycket till årsskiftet. Men det är många tankar, många mål och många idéer som ska ros i land. Parallellt med det ligger en kurs jag läser och timmar jag har kvar att jobba av. Hur gör folk?
Vårt dygn består av 24h varav 8h skall ägnas åt jobb, 8h åt vila och 8h åt fritid. Högst möjligt säger de som fokuserar på en av dessa saker och är experter på att prioritera. För mig är det en labyrint. Inte för att jag inte är bra på att fokusera och få gjort saker utan för att för mig är det likvärdig kärlek till alla tre områden. jag älskar att jobba och få saker gjorda, jag älskar att ha en meningsfull fritid med socialt umgänge och aktiviteter. Och precis som alla andra så älskar jag återhämtning även om jag inte lägger mina 8h på sömn så finns det annat att göra för att återhämta sig i vardagen.
Måste man välja en sak i livet?
Men måste man verkligen välja bara en sak? Varför ska man definiera sig som det ena eller det andra? Är det för att ha ett tydligt mål att gå åt eller är det för att andra ska veta i vilket fack de skall placera dig?
Jag har aldrig varit så bra på det där faktiskt… att hålla mig till en sak alltså. Att bli BÄST på en sak eller att snöa in sig och bli expert på sitt område. All respekt till de som viger sitt liv till en sak och en sak enbart, Oftast är det den typen av människor som slutar upp med ett nobelpris i handen eller får ett vaccin uppkallat efter sig till skillnad från oss vanliga dödliga. Men…Är det inte jäkligt tråkigt och ensidigt?
Jag tror att jag är sammansatt helt tvärtom allt det där. Jag har hela mitt liv varit mästare på att ha fler bollar i luften än vad jag har kunnat räkna. Det har varit jobb, extra jobb och fler extra jobb, skolkurser, sidoprojekt, volontärsjobb, samhällsengagemang, frilansande, musik, träning, resor, sociala nätverk mm. mm. Och helst av allt samtidigt som jag flängt land och rike runt för att upprätthålla vänskapsrelationer och alltid satt högt att vara en god förälder på hemmafronten med höga krav på mig själv som pappa.
Så NEJ… att fokusera på en sak och bara en har aldrig varit för mig. Och med facit i handen så ångrar jag inte ett smack. Det har gett mig, om inte expertis så åtminstone en bred kunskap, stor erfarenhet och många vänner från hela världen. Det har gett mig mer lycka än jag kunnat föreställa mig och fler minnen än jag någonsin kunnat tro jag skulle ha 1/3 in i livet.
Hamsterhjulets eviga snurrande
Så tillbaka till våra 24 timmar och hur man får ihop det. Hur gör alla som inte är dessa professorer och forskare, experter och proffs? Jo många jag möter, en del yngre än mig själv, har överhuvudtaget inte denna problematik med att hinna med saker alls. Varför? Jo för att de redan gett upp.
Dom spenderar sitt liv på ett halvtrist jobb, har en rätt ensidig fritid bestående av “jobb-soffa-Netflix-säng” och helger med små explosioner av sociala sammanhang. De har slutat motionera, de har ursäkter för att inte längre träffa familj eller vänner och sova vet jag inte om de gör för de är alltid lika trötta som de är noga med att gå och lägga sig i tid så att de orkar gå upp till jobbet. (Orkar gå upp till jobbet? Smaka på orden, Ska vi ens behöva känna så?).
Men framför allt så har de inga huvudbry om hur de ska hinna med alla tankar och idéer, mål och drömmar innan livets dasslock stängs igen för dessa koncept ryms inte i det liv som de lärt sig att acceptera. De har gett upp!
Det låter som en grov generalisering av vardagslivet men jag tror att förvånansvärt många känner igen sig i beskrivningen. Och alla känner vi minst EN som är denna personen.
Så vid närmare eftertanke väljer jag nog att känna mig väldigt lyckligt lottad som fortfarande i min ålder har så många tankar, så mycket idéer, så lite tid men framför allt så mycket liv. Det är värt att firas!
