Var resa börjar med ett fotsteg och var fotsteg börjar med ett beslut. I mitt fall beslutade jag mig efter att ha bottnat i mitt arbete för att efter många långa år till sist ta tjuren i hornen och göra ett försök till att bli geografiskt obunden till min arbetsplats.

Digital Nomand det är vad det kallas när du är kringresande och tjänar ditt leverbröd på att arbeta digitalt. Arbetslös är vad det kallas när du inte har ett jobb och inte har en inkomst. Just nu, den 19 november 2019 så befinner jag mig någonstans i mellan det senare och en fast anställning. Men jag har sagt upp mig och närmar mig i rasande takt mot arbetslösheten. Mina räkningar tickar fortfarande på, jag har en son att försörja, en hyra att betala, mat, el och alla andra bekvämligheter som det förväntas av mig att jag ska ha. Allt kostar pengar. Och jag har kastat mig utför stupet. Är jag dum i huvudet?

Det är inte lätt att ta beslutet att lämna all din trygghet. Att börja om och att omvärdera hela ditt sätt att leva. För det är exakt det som behöver hända för att jag ska komma ut med en triumf på andra sidan. Men svårast av allt är ändå alla som runt omkring mig skakar på huvudet och undrar hur jag mår. Men jag mår bra. Här och nu mår jag fantastiskt bra. jag är stolt över mig själv. Stolt för att jag tar mina tankar och gör dem till verklighet. Stolt över mitt mod och över att jag tror på mig själv. jag vet att det kommer komma dagar då jag tvivlar på mig själv. Dagar då jag inte tror att jag kommer klara av det, dagar då jag kommer ångra mig. Men jag skulle inte ge mig in i det här om jag inte hade med det i mina beräkningar. Så vad är det jag har startat igång egentligen?

Jo om vi backar bandet något så är min situation så här. jag är en helt vanlig medelklass Svensson som mitt i karriären inte klarade av att vakna en dag till och känna att jag slösade bort hela mitt liv på andras förväntningar. Slösade bort hela min kapacitet, kompetens och hela mitt liv på att fortsätta göra något som inte ledde mig någonstans. Var jag olycklig? Ja… Riktigt olycklig. Inte för något jag gjorde men för allt jag inte gjorde. Hela mitt liv har jag varit driven av kreativitet. En längtan att få uttrycka mig, lära mig, uppleva nya saker och se världen. Liksom alla barn drömde jag och liksom alla vuxna hade jag slutat lyssna på barnet inom mig. Berodde det på mitt jobb? På sätt och vis. Det var inte något fel på mitt jobb. Jag var kommunanställd verksamhetschef på en fritidsgård och jag har alltid älskat att arbeta med barn och ungdomar. Att få kunna ge tillbaka till samhället och vara en positiv del i deras vardag. Men jag dränerade mig själv. All energi jag gav åt andra och all energi jag gav till min arbetsplats gjorde att jag själv slutade utvecklas. Min energi försvann och jag kände mig onödig. Onödig i en värld där varenda uns av engagemang behövs. Det är så att man kan skratta åt det. Men hur länge jag än hade valt att skratta så kvarstod faktum. Jag var olycklig och var minut var en minut närmare en av de mest absoluta sanningar vi människor känner till. Vi kommer alla att dö. Om inte förr så senare. Och jag vill inte dö utan att ha levt fullt ut. Och jag vill verkligen inte leva som om jag vore död. Så jag bestämde mig för att göra vad jag alltid brukar göra när jag är missnöjd med något. Ändra på det!

Jag letade långt och länge inom mig själv och kom fram till att jag behövde ändra mitt sätt att leva. Det betyder inte att jag måste gå igenom helvetet och tampas med Hades men jag kommer behöva göra vissa uppoffringar. Jag kommer behöva göra en del livsförändringar och jag kommer behöva omvärdera några av de saker jag och många av mina samtida medmänniskor tar för givet. Exakt vad det är kommer jag att beskriva i kommande inlägg. Men denna bloggen/siten kommer att vara en fundamental del i hela min process. Här kommer jag att dokumentera min process , här kommer jag att analysera vart jag är, mina framsteg och bakslag. Här kommer jag att dela med mig av nyvunnen kunskap och insikt och här kommer ni möta mina tvivel och finna inspirationen till att själva ta steget ut i det okända. Och kanske undvika en och annan smäll jag själv kommer att ta. Så kan vi alla hjälpa varandra.

I en värld där den ena dagen inte är lik den andra. Har allt fler börjat ifrågasätta hur vi lever. Vår konsumtion, vår levnadsstandard, våra klimatavtryck, vår ekonomi och hela samhällets hållbarhet. För exakt vart vi är på väg är det ingen som med full vetskap kan säga men att det sker saker runt omkring oss hela tiden och att vi lever i en högst föränderlig värld är det inget snack om. Frågan är vad vi vill att våra fotavtryck ska säga eftervärlden den dagen vi är borta. För mig är det självklart. jag vill bli en bättre människa än jag var igår, jag vill utvecklas och jag vill inte leva resterande år av mitt liv upptagen med att springa i ett hamsterhjul som inte leder mig någonstans. Hello world …och vi är igång!